Reflektion kolon

Reflekterar du någonsin över hur du gör saker och varför? Antagligen inte lika mycket som du reflekterar över andras förehavanden.

Ida Kjellman heter jag och jag arbetar sedan 2013 som Scrum Master. Jag har fått äran att jobba med många enastående och fantastiska utvecklare i nya team, i gamla team och i otroligt varierande projekt. Jag jobbar med agila ramverk, i huvudsak Scrum och Kanban.

Inom de agila ramverken måste vi ständigt röra oss framåt och då krävs reflektion. Som Scrum Master är mitt mål inte bara att se till att teamet levererar en slutprodukt, utan att också se till att teamet utvecklas och att vårt arbetssätt utvecklas. Inom agila ramverk använder vi oss av Retrospektiv som en av våra huvudaktiviteter. Ett tillfälle per iteration, en gång varannan vecka (i alla fall för mina team), där vi tittar tillbaks, reflekterar och rör oss framåt.

Ett Retrospektiv ska syfta till just det – att utvärdera och förbättra eller åtminstone förändra dåliga mönster eller beteenden. Ofta krävs det bara att man är gemensamt medveten för att skapa förändring.

Följ med på ett retrospektiv à la Ida:

Välkommen in i detta härliga mötesrum! Jag dimmar ner belysningen lite, nu gäller det att vi inte känner oss för formella. Jag vill att du ska känna dig trygg här. Vi sätter oss vid bordet. Jag har förberett postit-lappar, två rosa och två gröna. Bredvid ligger en penna. Vi ska nu reflektera över sprinten som gått, de senaste två veckorna. Du har fått två glada lappar (de gröna) och två arga (de rosa). Du får skriva en sak på varje lapp, och för att göra det hela lite svårare så får du bara använda två ord per lapp.

Du skriver, funderar, suddar över, skriver igen. Några har förberett sig. Några suckar över att de borde skrivit upp det där som de kom att tänka på förra veckan. Vi börjar bli klara. Pennorna läggs ner. Jag ber nu alla skicka arga lappar till vänster och glada till höger. Nu har du fått fyra nya lappar från två olika kollegor. Du ska läsa vad det står på lapparna och sedan försöka förklara vad din kollega avser.

Vi skrattar, suckar, ibland håller alla med, ibland inte. Vi går igenom alla de arga lapparna och den som skrivit får flika in om det skulle behövas.

När vi gått igenom alla lappar, grupperat och sorterat dem, ska vi komma fram till vilken vi ska börja diskutera. Det är dags att prata lösningar! Hur kan vi påverka detta problem? Det är lätt att lägga över det på någon annan, men om vi verkligen fokuserar på hur vi som team kan påverka problemet så kommer vi i det flesta fall framåt.

Nu är det dags för de glada lapparna, ryggdunkarna, personlyften, teamwork och glädje! Det går mycket fortare att gå genom allas glada lappar för plötsligt är inte saker så komplicerade längre. ”Du hjälpte mig”, ”vi mötte deadline”,” vi satte kraven”,” vi var bra!” Det är så viktigt att lyfta varandra och avsluta med energin det ger att få göra det. Nu lämnar vi rummet, redo att avsluta veckan och påbörja en ny.

När jag vill skapa ett framgångsrikt Retrospektiv, tänker jag på följande.
  • Medveten, öppen och ärlig kommunikation
    Genom att göra retrospektiv kontinuerligt kan vi hela tiden vara medvetna, öppna och ärliga inom teamet. Man får gnälla, vara petnoga och peka finger. Det här är forumet! Härifrån kan vi göra bra saker av den där dåliga energin som annars kan förstöra både din och dina kollegors dagar och tillvaro.
  • Två ord per lapp
    Vi stämmer också av, genom att göra denna variant på Retrospektiv, att vi kommunicerar med varandra under veckorna. Genom att bara använda två ord per lapp begränsar vi förklaringen bakom lappen. Då krävs det att man tar aktiv del i sina kollegors vardag för att kunna förstå och presentera vad som avses med orden på lappen.
  • Mot samma mål
    Att arbeta i team kommer med många fördelar – vi delar på arbetsbördan, vi hjälper varandra, vi bidrar med olika kunskap och styrkor. Men som i alla relationer är vi inte alltid på topp. I ett team måste vi lita på varandra. Vi hjälps åt – mot samma mål.Vi tillhör alla team, kanske inte agila team, men team där man har förväntningar på varandra. Du och din partner är ett team. Du och dina kollegor. Du och dina vänner. När den ömsesidiga tilliten finns så tillåter man också att någon i teamet har en dålig dag eller fattar mindre bra beslut.
  • Det är hos mig, individen, det måste börja
    Efter några år som Scrum Master i olika team och projekt så har jag kommit underfund med att det är hos mig, individen, det måste börja. Om jag reflekterar över mig själv, förstår eller bara är medveten om mig själv så kommer jag också att fungera bättre i samspelet med andra människor.Om jag vet hur jag hanterar stress, hur jag blir när jag blir trängd, hur jag är innan den där första koppen kaffe på morgonen, då kan jag också förstå varför det plötsligt uppstår konflikter eller diskussioner. Genom att förstå sig själv, sina behov, sina begränsningar och sina styrkor så kan man parera, undvika och maxa när man behöver.Jag försöker jobba med detta i mina team. Börja med dig själv, det förklarar ofta varför man upplever andra människor som man gör.

Vill du prata retrospektiv eller agila ramverk generellt med mig, så skriv en rad till ida.kjellman@oneagency.se.