Reflektioner från en nyanställd

– Hej. Jag såg din väska, pluggar du IT?
– Ja, det gör jag!
– Schyst, jag driver ett IT-konsultbolag. Låter det intressant?
Hell yeah.

Nio månader har gått sedan den där kalla, gråa morgonen i mars när Per Grape klev fram till mig på Crossfit Norrort efter att ha sett min tygpåse med Systemvetardagen-logon tryckt på sidan. Vår, sommar och höst har passerat och jag har nu varit anställd på One Agency i tre månader. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att en arbetsplats kunde få en att känna så mycket glädje, värme och lycka.

I bilen på väg hem från årets höstkonferens fick jag frågan från Elise (otroliga, underbara Elise) hur det känns att komma direkt från skolan, utan så mycket till referensramar från arbetslivet, och börja på ett företag med en kultur som O/A’s. Så här kommer det. Tankar, reflektioner och känslor – rakt från hjärtat.

I mitten av september gick fyra dagars introduktion och konferens av stapeln ute på Hammerska ladan i Furusund. För en gröngöling som mig blandades nervositet och spänning med glädje och förväntningar. På agendan stod (förutom middag, talangtävling och festligheter) bland annat motivation, försäljning, people & culture och core values. Vi pratade värderingar, förebilder, morgonrutiner, mål, begravningstal, feedback och framgångsrecept. Aldrig förut har jag, utan ansträngning, suttit fokuserad under så många timmar. Girigt sugit åt mig av all kunskap, inspiration och glädje som finns samlat under One Agencys tak. När vi fick i uppgift att skriva vårt eget begravningstal tyckte jag till en början att det kändes rätt jobbigt. Det är få saker som jag tycker är så svårt som att berömma mig själv – en fullständigt värdelös egenskap som jag verkligen behöver jobba på. När vi senare fick klart för oss att det var en vision av vårt begravningstal vi skulle skriva kändes det genast bättre – min bristande förmåga att berömma mig själv går hand i hand med min fallenhet för att hitta egenskaper hos mig själv som jag behöver förbättra. Det var en oerhört bra övning, inte bara för att hitta egenskaper att utveckla, utan för att också ställa frågan: vem vill jag vara och hur vill jag bli uppfattad av andra? Jag rekommenderar alla att någon gång ta sig tid att göra övningen och också efter en tid gå tillbaka och reflektera över den – är jag på väg i rätt riktning?

Jag har sedan min första träff med Elise i mitten av april trånat efter en plats på One Agency. Redan då fick jag känslan av att det är något speciellt med företaget. Deras fokus på individen, deras sätt att bemöta andra människor och deras genuina värme och glädje – en arbetsplats att verkligen trivas på. När introduktion, konferens och några månaders anställning nu passerat har jag fortfarande svårt att hitta ord för den motivation och inspiration jag känner. ”Trivas” räcker inte på långa vägar. Det är som att energin som slår emot mig när klockan ringer på morgonen skulle kunna få mig att springa tre maraton på raken. Utan kaffe. Som att jag flera gånger om dagen är på väg att börja shakea ass på en fullsmockad tunnelbana när Kanyes Touch The Sky drar igång i lurarna. Och så emellanåt en lugn form av glädje. Ni vet när man blir sådär mysigt varm i hela kroppen? När man känner sig nästan löjligt lycklig, så man kan sitta och le sådär fånigt för sig själv. När fjärilar, pirr och förväntan fyller maggropen. Om man kan vara kär i ett företag så är det precis det jag är. Kär i det arbete jag utför och kär i mina superstars till kollegor. It really is about the people. Det är det som gör oss bra och det som gör att jag älskar att gå till jobbet varje dag. Jag vet att det är lite mainstream att dra klyschor om hur ”vi är som en familj som verkligen lever efter våra värderingar och har så fruktansvärt roligt på jobbet”. Men jag tror inte det är så mainstream att från djupet av sitt hjärta kunna säga att det verkligen är så. Helt ärligt så fasar jag lite inför julledigheten och söndagsångest kan jag inte stava till. För att besvara din fråga Elise – känslan är fantastisk.